nordland.blogg.se

Ett par år av meningslöst bloggande.
Fast i Abisko och Åre.

Fjället och jag.

Kategori: Jämtlandsfjällen



Jag är störst i hela världen. Ensammast på hela fjället. Det finns ingen morgondag och ingen gårdag. Inget har någonsin hänt och inget kommer någonsin att hända. Det finns inget annat än det här. 
 
Nuet. Fjället. Jag. Renhornet i min hand. Rovfågeln som skriker. Myggbettet som kliar på mitt ben. Ingenting annat. 
 
Jag vill skrika men behöver inte, för rovfågeln gör det jag inte förmår. Den skriker högt och ohämmat och vinden bär skriet över vidderna. 
 
Jag önskar att den här stunden aldrig tar slut. Och jag önskar att jag hade någon att dela den med. Fast samtidigt inte, för då skulle stunden inte vara sådan den är just nu. 
 
Just nu. Bara här. 
 



KOMMENTARER:

  • Karin säger:
    2015-10-03 | 02:53:40

    Denna texten är värd att läsas en gång till ! Ren poesi, fast skriven på prosa. En vacker stämning fångad i ord........Så fint, Maria !

    Svar: Tack!!
    Det var en så magisk känsla, som om fjället trängde in i mitt bröst. Fjället förminskades inte för att få plats utan jag växte till att vara ett med det. Jag ville skrika, skratta, gråta, vara, stanna tiden. Svårt att fånga i ord.
    Maria Persson

Kommentera inlägget här: