Låktatjåkka.
Kategori: Abisko
I går var Victoria, som jobbar på Turisten med grupper & konferenser, Anna-Lena, som jobbar i linbanan, och jag upp till Låktatjåkkastugan! Det är första gången jag var där. Vi gick upp med rondonnéeskidor och stighudar och åkte ner.
Vi körde till Låkta anhalt på morgonen och följde Låktajåkka (Loktajohka) upp i Låktavagge, hela vägen upp till Låktatjåkkastugan.
Jo, det är rätt förutsägbara namn när man väl vet första ordet och vet innebörden av orden.
čorru - bergrygg
bákti - klippvägg (som i Kaisepakte som ligger halvvägs mot Kiruna)
eatnu - älv, å
gáisi - brant högfjäll (som i Kaisepakte.....som då betyder...? Eller som i Kebnekaise!)
gorsa - ravin, trång dal (som i Kårsavagge, där STF har en fjällstuga, som jag har skrivit om ett par gånger)
jávri - sjö (så klart)
johka - bäck, å - eller jåkk/jåkka som är den "svenska" stavningen
luokta - vik (som i Nikkaluokta)
luspi - där en å rinner ut i en sjö, utflöde (som i Luspebryggan, mamma)
vággi - dalgång, u-formad dal (som i Kårsavagge....som då betyder?)
várri - berg, fjäll
Stavningen är förresten den nordsamiska - i andra delar av Norrland stavas det på annat sätt.
Nu kom jag ifrån ämnet lite.
Där nere ser man E10:an ringla sig, och någonstans där har vi parkerat.
Victoria och Anna-Lena, en inte så lång sträcka in i vår tur. Vi går i skuggan av fjällen.
Framme vid stugan - och solen!
Där nerifrån kom vi. Låktavagge.
Dit upp ska vi. Låktatjåkkatoppen (Loktačohkka). Långt där uppe, nästan längs med horisonten, ser man små figurer - människor på väg upp.
Mina skidor, som jag dagen till ära tagit på mig på fel fot. Fula kattens svans slutar på högerskidan.
Utsikt norrut från toppen, över Torneträsk.
Utsikt söderut. Stugan ligger nere i dalen nedanför.
Låktatjåkka, 1.404 m.ö.h. Toppboken ligger i röda lådan. Full storm på toppen och på toppröset syns tydligt vilket håll det oftast blåser ifrån.
Sedan åkte vi ner från toppen och rastade i stugan nedanför och åt våfflor, innan vi åkte ner till bilen igen. Jag har ju inte åkt slalom på många herrans år och det kändes i låren; hemfärden bestod av en cirka 6 km lång slalombacke. Det innebär ju även att uppvägen bestod av en 6 km lång uppförsbacke....
Mamma säger:
Det blev lite roligt det där med "stughudar" - jag var tvungen att tänka till en sekund.
Men vilken härlig- och tuff- utflykt. Och vacker !